Förtydliganden

I detta citat som återfinns i denna bloggs första inlägg skulle man kunna tolka in att Arvid Riddare är en reaktionär författare:

"Därför är kulturidealism för mig en vilja att söka efter något som gått förlorat och återupprätta det och känna glädje i sin egen kultur."

Så är dock inte fallet. Delar av vår kultur finns fortfarande kvar, det finns ljusglimtar i sopsamhället, alla människor i Sverige lever inte på och vill inte leva på en soptipp, därför behöver den svenska kulturen inte återupprättas utan bevaras. Mitt förhållningssätt är alltså konservativt.

Några bifogade tankar i smått och stort
Det är också min tro att det skulle vara lättare för invandrare att bli svenskar om svenskarna faktiskt var svenskar och inte försökte vara B-kopior av helt aparta och marginaliserade amerikanska subkulturer. Att frivilligt förvandla sig själv till en pajas, en sorts uttryck för närmast omänsklig pinsamhet är fullständigt ovärdigt för en människa med integritet...

Och detta säger jag med en stark förtröstan på att den amerikanska kulturimperialismen är på väg att att klinga av inte bara i Kina, Indien, Arabvärlden och Latin- och Sydamerika utan också i Europa. Pax Europa!