Uppföljare till Hjärtat eller döden är på väg!

Boken Hjärtat eller döden omnämns allt oftare i debatter och bloggar på Internet och alltid i positiva ordalag. Det glädjer mig som författare och sporrar mig till att göra ett än bättre jobb med uppföljaren som jag också hoppas ska klara ut en del lösa trådar som finns i den första boken.

Ingen traditionell uppföljare
Den andra boken är inte en traditionell uppföljare typ Hjärtat eller döden 2 utan handlar om två helt andra och annorlunda personer men under samma sju månader långa tidsperiod.

Den onde
Kim Gulltorp blir soldat för att nå status i ett samhälle där han genom dess för honom oförståeliga utveckling plötsligt inte längre har någon. Läsaren får uppleva hans uppväxt och följa honom ut i krig som ibland feg och ibland modig soldat. Kim Gulltorps resa från barnsben till krigsman formar en riktigt ondskefull människa. Han blir en krigsförbrytare med stora planer för sig själv.

Den gode
Gustav Lindborg är Kim Gulltorps motsats, en plikttrogen och lojal man med ideal och klara värderingar, en av samhällets viktigaste byggstenar men han är på kontrakurs med staten och tar avstånd från den, först när kriget står för dörren ställer han in sig i ledet igen. Han leder ett jägarförband bakom fiendens linjer och upptäcker snart att sådana linjer inte längre finns i det moderna kriget. Gustav Lindborg är en god människa, en som är bättre än den medelmåtta som Johan Asplund i den första boken var. Men även goda människor måste ta ställning.

Mindre politik
Uppföljaren med ett ännu okänt namn inneåller mindre av politik och mer krig och ondska. För att läsa boken bör man också ha läst Hjärtat eller döden eftersom det geopolitiska scenariot är utvecklat där och endast sveps förbi i uppföljaren. Boken som nu produceras är min andra och därför har också mitt sätt att skriva utvecklats. Det är mindre pratminus men fler personer kommer på sätt och vis till tals framförallt därför att striderna ses också från den amerikanska sidan. Våldet och de väpnade sammandrabbningarna är dock skrivna i samma intensiva realistiska stil som i Hjärtat eller döden.

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9189370198&s=1 Hjärtat eller döden: http://www.hjartatellerdoden.com

Om vad boken "är" och vad kulturidealism "är"...

Genom den respons som jag fått på min första bok "Hjärtat eller döden" sedan den gavs ut kan jag konstatera att läsarna ser den som något av detta:

1. En krigsroman med ett märkligt förord.

2. En samhällskritisk krigsroman.

3. En roman bestående av ett ideologiskt manifest som jag personligen påstås stå för - och dessutom en krigsskildring.

Ingetdera av de tre ovanstående är rätt.

Jag själv anser att jag gett ut en samhällskritisk krigsroman med ett förord som jag personligen stod för våren 2004.

Hur skriva ett manifest?
Grundtonen i den samhällskritiska romanen är värdekonservativ (man kan bara utgå från sin egen person) men den är inget ideologiskt manifest. Karl Marx har på ett ypperligt vis visat hur man skriver ett sådant. Skulle jag vilja skriva ett så skulle det se ut ungefär så. Att väva in ett ideologiskt manifest i en krigsroman med ett mustigt eller om vi så vill burleskt språkbruk och avancerade skildringar av sex och extremt våld har aldrig gjorts tidigare och jag tycker att jag vore extremt korkad om jag gjorde det.

Romanens politik
Politiken i bokens romandel är alltså mig plus en hel del och minus en hel del och det mesta är spunnet av min kreativa och fantasifulla hjärna. Jag har gestaltat en politiskt orienterad och rabulistisk personlighet som dessutom är militär i en politiskt extrem tid.

Kulturidealism?
Dessutom har en recenscent menat att ordet kulturidealism är för dåligt förklarat. Kulturidealism är något som jag har skrivit under på eftersom det finns i bokens förord. I dag skulle jag valt ordet kulturkonservativ (om det nu finns nån kultur att konservera längre). Det är därför lämpligt att förklara min personliga andemening i detta begrepp.

När jag (och andra jag känner) rest utomlands har jag ofta mött kultur. Riktig kultur. En sådan som jag inte tycker finns i Sverige, eller åtminstone i tråkbältet. Det kan vara på en pub utmed atlantkusten i Skottland, i Egypten på en fest eller i Baltikum på folkmusikfestival. Men det kan också vara här i Sverige som när jag gått förbi en festlokal som hyrts av en invandrarförening.

Vid sådana tillfällen ser man vanliga enkla människor och något rikare komma samman och spela, sjunga och dansa, ofta iförda t ex folkdräkt eller hur som helst sitt lands klädkodex för det specifika tillfället.

I alla dessa människors leenden och skratt och i deras lyckliga lysande ögon och ansikten ser jag något som vi saknar här i Sverige. Det är något som vi förlorat. Nämligen vår kultur. Dessa människor är lyckliga därför att de lever upp i och känner glädje i sin kultur, den ger dem romantik och romantik ger människor mening.

När jag sett detta har jag inte kunnat förklara det med dessa ord utan bara känt avundsjuka inför deras glädje och lycka men också en stor sorg och saknad över någonting som jag vet har försakats mig.

Detta någonting vet jag i dag att vi aldrig får tillbaka. Vi svenskar har kasserat vår kultur och istället sätter vi på våra barn kepsar med NY och Nike i pannan.

Därför är kulturidealism för mig en vilja att söka efter något som gått förlorat och återupprätta det och känna glädje i sin egen kultur.

Jag tror också att en stor anledning till att det är så illa ställt med den psykosociala hälsan i Sverige är just denna avsaknad av kultur och därmed romantik och mening. Kända psykologer skulle skriva under på det.

Men nästa gång jag går förbi en invandrarförenings fest ska jag be att få komma in i värmen och gemenskapen. Jag hoppas att de släpper in mig.

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9189370198&s=1
http://www.hjartatellerdoden.com