Hjärtat eller döden på nätet

Inte hela förstås, men några små aptitretare. Bokens baksida, försättsbladet, förordet och ett utdrag ur alla bokens kapitel finns att läsa här:

http://hjartatellerdoden.blogspot.com/

Förtydliganden

I detta citat som återfinns i denna bloggs första inlägg skulle man kunna tolka in att Arvid Riddare är en reaktionär författare:

"Därför är kulturidealism för mig en vilja att söka efter något som gått förlorat och återupprätta det och känna glädje i sin egen kultur."

Så är dock inte fallet. Delar av vår kultur finns fortfarande kvar, det finns ljusglimtar i sopsamhället, alla människor i Sverige lever inte på och vill inte leva på en soptipp, därför behöver den svenska kulturen inte återupprättas utan bevaras. Mitt förhållningssätt är alltså konservativt.

Några bifogade tankar i smått och stort
Det är också min tro att det skulle vara lättare för invandrare att bli svenskar om svenskarna faktiskt var svenskar och inte försökte vara B-kopior av helt aparta och marginaliserade amerikanska subkulturer. Att frivilligt förvandla sig själv till en pajas, en sorts uttryck för närmast omänsklig pinsamhet är fullständigt ovärdigt för en människa med integritet...

Och detta säger jag med en stark förtröstan på att den amerikanska kulturimperialismen är på väg att att klinga av inte bara i Kina, Indien, Arabvärlden och Latin- och Sydamerika utan också i Europa. Pax Europa!

Signerade ex. av Hjärtat eller döden...

Det har förekommit förfrågningar om att få sitt exemplar av Hjärtat eller döden signerat av författaren. Sådana förfrågningar ställs till min författarmail: perfa2@spray.se

Perfa är för övrigt slang för Perfekt! Men det är nog inte så kallad miljonsvenska.

Hjärtat eller döden, nu som talbok...

De som av olika skäl har lässvårigheter kan nu låna Hjärtat eller döden som talbok på biblioteket. Det bjuds på 17 timmar och 51 minuter av provocerande samhällskritik med udden riktad mot sopsamhället och slibbarna (socialliberalerna) kryddat med ultrarealistiskt våld, sex och krig och ett hisnande geopolitiskt scenario...

I väntan på Döden eller hjärtat...

Lite "korrektur" till Hjärtat eller döden...
I väntan på Döden eller hjärtat...

Avrustning istället för nedrustning
Nedrustningen av försvaret blev en avrustning. Därför är det inte längre rimligt att det svenska försvaret skulle kunna göra en sådan återtagning som nämns i förbifarten i Hjärtat eller döden. Där omfattar försvaret en mekaniserad kår om två divisioner, ett antal statskyttebataljoner och markstridsbataljoner.

Inga tyngre luftvärnsrobotsystem
Det var också min tro att försvaret inte skulle kunna nonchalera det behov av moderna tyngre luftvärnsrobotar som de senaste krigen har visat att ett väl sammansatt försvar behöver. Det är inte troligt att försvaret i framtiden kommer att vid en återtagning skaffa ens det fåtal sådana bataljoner som jag nämner finns i bokens handling.

Utgående materiel
När det gäller materiel har följande utgått. BMP1, i Sverige kallad PBV 501 och i min bok uppgraderad med automatkanon. Terrängbilar i 20-serien kommer att utrangeras år 2008 och boken utspelar sig senare än så. Det är i dag okänt vilken typ av fordon som insatsstyrkorna kommer att få istället, så som det politiska läget ser ut kommer de nog att få hyra minibussar.

Landstigningsoperationen i Mariefred
I boken följer insatskompaniet med en amfibiebataljon som andra vågen i ett vågat anfall över Mälaren. Anfallets första våg består av kustjägare, det är mera troligt att ett sådant anfall skulle ledas av amfibieskyttekompanier.

Övrigt
I mitt förord fanns en sammanställning i punktform över hur jag då (våren 2004) trodde att EU:s och USA:s relationer skulle utvecklas. USA-fundamentalister menar att min tro på EU som projekt har visat sig vara väl positiv. Det kan vid första påseendet se sant ut men jag tror inte det. Snarare är det så att USA nu står inför ett vägval, kanske just precis det vägval som jag beskriver i boken. Nämligen att erkänna EU som en supermakt och därmed likvärdig allierad (varvid den värld som vi i dag känner som unipolär blir bipolär över en natt och sen aldrig mer blir vad den en gång var) eller att fortsätta nonchalera EU och riskera ett allvarligt militärt och politiskt bakslag i konflikten med Iran. USA behöver marktrupper, det har EU. Men om man väljer att ge sig på Iran utifrån en reducerad militär strategi kan det bakslaget som då rimligen kommer att bli ett faktum att resultera i att USA förlorar kriget om mellanöstern. Att USA:s intresse för olja och gas i norska havet och av baser på balkan har blivit en realitet kan däremot inte ens en USA-fundamentalist förneka om han/hon läser tidningen.